Teater med glädje och kraft

Lene Sejr Sörensen lägger sig i samhällsdebatten från scenen

KALMAR
Snön kom den dagen vi träffade Lene Sejr Sörensen i Trottorp strax söder om Kalmar. Hon står i trädgården utanför sitt hus i röd långkofta som ett glatt utropstecken mot det snövita och vinkar välkomnande.

— Jag tror på glädjens kraft, förklarar hon entusiastiskt en stund senare, när vi bänkat oss i köket och beundrat tup­pen och de två "utegångshön-sen" utanför fönstret.

Rysk visa
Ännu lite senare sjunger hon för oss, sedan vi bett hen­ne. En rysk visa om sorg, kärlek och livsglädje.
"Bli inte ledsen, även om ditt hjärta gör ont. Skaka av dig din sköld av känslokyla, ta gitarren och gå ut och sjung!"
Hon sjunger på ryska, och det låter så trösterikt och kraftfullt, att man inte kan låta bli att bli glad.
Sången ingår i hennes föreställning Natt över Europa som snart visas i gamla Dör-bysalen i Smedby, Kalmar. Natt över Europa?
— Ja, det är natt över Europa nu, eller hur? EU stänger sina gränser för andra folk och rasismens fantomer hotar.
Det är därför hon har satt ihop sin föreställning tillsammans med den bosniske musikern Edin Bahtijaragic i Karlskrona.

Livsbejakande
En "livsbejakande kavalkad", där de besjunger kärleken och vänskapen 'mellan människor från olika kulturer och nationer.
— Nationalitetstänkandet är på väg att försvinna, tror Lene.
Det är synd om människor som måste identifiera sig med sin nationalitet. Nationalitetskänslor skapar inte något positivt.
Inte ens i OS-sammanhang har hon förståelse för den stolthet som till exempel en svensk eller norrman kan känna när en landsman tagit medalj.
— Det är lite konstigt, eller hur? Hur kan man stärkas av
något som man inte förtjänat själv? Vad har det för betydelse att jag är svensk eller dansk? Jag är människa, och förhoppningsvis kan jag bli en bra människa, det är det viktiga.

Lever som hon lär
Hon lever som hon lär. Själv är hon danska, gift med den tyske skulptören Edwin Bock. De bodde i många år i södra Tyskland och i Schweiz. Men sedan sju år har de hus i småländska Trottorp, där de bor med sina två söner, Balder, sju, och Sigurd, nio, båda födda i Sverige.
Under åren i Schweiz studerade Lene bland annat eurytmi i flera år.
— Det sammanfattade all min längtan efter att få uttrycka mig både i musik och i språket, säger hon. Jag jobbade på en stor scen på antroposofernas centrum i Dormach.

Stort steg
Från storstaden Freiburg till småländska landsbygden kändes steget långt.
— Men vi kände oss välkomna, så det har gått jätte-bra.
Sedan barnen blivit större har Lene gått flera kurser och teaterutbildningar. 1993 började hon arrangera teaterkurser i Kalmar, bland annat har hon arbetat med Byteaterns skådespelare och amatörskådespelare från Teater Katastrof, Tea-terinvest med
flera grupper. Nu arbetar hon deltid som lärare i teater och eurytmi på Waldorfskolan i Växjö.

Fysisk teater
Lene Sejr Sörensen vill bygga vidare på den fysiska teatertraditionen, som har sina rötter i commedia dell'arte.
— Ditt uttryck blir mycket starkare när det kommer från kroppen, och inte bara från replikerna, säger hon. Det är ju stor skillnad om man pratar med magen eller bara läpparna.
Den 28 mars är det premiär på Natt över Europa, som bara ges i två föreställningar.
Lene dansar, talar och sjunger på olika språk. Hon kan sjunga på bland annat bosniska, makedonska, tyska, finska, danska, ryska och svenska. Programmet är också internationellt med sånger från olika länder, en svensk folkvisa, en bosnisk sorgesång, en finsk tango, en fransk chanson och så vidare.

Färgstark
— Det är en färgstark kabaré, säger Lene. Visserligen är
det natt över Europa, men i natten föds den nya dagen ...
Hon talar om glädjen och tacksamheten över att leva i ett land som rymmer många olika nationaliteter som Sve­rige i dag.
Hon vill att hennes teater ska vara ett inlägg i samhällsdebatten.
— Jag vill göra politisk teater men på ett konstnärligt sätt.
Hon tar oss med till rummet med pianot. Där står också en stor spegel, som jag gissar att hon använder när hon övar.

Sång om glädje
Hon ger oss ett smakprov ur kabarén, en sång om glädje.
— Jag har jobbat med Roy Heart-teatern i London, berättar hon. Och blivit inspirerad att våga sjunga. Vår värld har för lite egen klang i dag. Vi bara knäpper på knappar och översköljs av en massa ljud.
— Men människor mår bra av att sjunga. Folk har alltid sjungit när det har varit tungt, som bönderna i Tibet när de bar stora hölass på ryggen. Då sjöng de: Gud hjälpe mig, det är inte tungt...

TIM A JEPPSSON